Näringslivet kan bidra till att stärka svensk robusthet

Det råder geopolitisk osäkerhet och Sveriges beredskap behöver höjas samtidigt finns stora behov av att stärka upp många samhällsfunktioner då dessa under decennier inte skötts på önskvärt sätt. Transportsystemet har en underhållsskuld, energisystemet saknar kapacitet, VA-infrastrukturen behöver lyftas, sjukhusen behöver renoveras mm. Till detta kan läggas att försvaret har ägnat sig åt nedrustning i decennier. Det finns således en hel del att ta tag i.

Kriser och oro leder gärna till slutsatser i den allmänna debatten till att staten/offentliga sektorn behöver ”satsa och göra mer”. Detta har vi sett när det gäller t ex klimatutmaningarna och pandemin och liknande tongångar hörs när det gäller att höja beredskapen. Det offentliga har naturligtvis en central roll, men det kan finnas anledning att tänka lite större inte minst när det gäller att staten/offentliga sektorn behöver ”satsa mer” och ”göra mer”.

När det gäller att ”satsa mer” är det inte okomplicerat. Om det innebär att skatterna behöver höjas ska man vara medveten om att vi redan har bland de högsta skatterna i världen, vilket ger upphov till negativa effekter på arbetsmarknaden och inom näringslivet (skatter minskar incitament att jobba och investera). Att höja dem ytterligare kommer således att bidra till en sämre fungerande ekonomi. Att öka statens belåning är ett alternativ, men även dessa lån behöver betalas vad det lider. Innan man höjer skatter finns det således anledning att fråga sig vad som är det offentligas kärnuppgift och vad som ytterst bör prioriteras. Behovet av ökad beredskap och robust infrastruktur bör leda till en fördjupad diskussion om vad som egentligen är den offentliga sektorns huvuduppgifter och hur resurser ska fördelas.

När det gäller att offentlig sektor/staten behöver ” göra mer” är det inte heller okomplicerat. Faktum är att inom de områden där vi har en ”underhållsskuld” är det den offentliga sektorn som inte skött sina åtaganden. Den har inte uppstått pga brist på resurser för den offentliga sektorn har aldrig haft mer resurser än vad den disponerar för tillfället.

Således bör man tänka två gånger innan man bestämmer sig för att offentliga aktörer bör ”göra mer”. Jag har under senare tid haft anledning att fundera mer på hur privata aktörer och privat kapital kan utveckla och förvalta infrastruktur. I och med att en väl fungerande infrastruktur är av central betydelse för Sveriges robusthet är det intressant att fråga sig vilken roll näringslivet kan ta.

I Sverige har det blivit inopportunt att föreslå projekt där privat och offentlig sektor samverka (sk OPS-projekt) eller att det kan ligga ett värde i att privatisera infrastrukturtillgångar. Att stänga dörren för alternativa och mer näringslivsbaserade modeller är dock ett misstag. Det finns mycket som tyder på att privata aktörer kan göra bättre än offentliga aktörer och inte minst när tempo, innovation och långsiktigt hållbar förvaltning är av vikt.

  • Privata investerare kan och är intresserade av att tillhandahålla kapital för att bygga, underhålla och driva infrastrukturen.
  • Privata aktörer som får långsiktigt ansvar för att utveckla infrastruktur har starka incitament att säkerställa projektets framgång både på kort och lång sikt.
  • Privata företag har specialistkunskap och teknisk kompetens inom olika områden av infrastrukturutveckling och -drift.
  • För en del infrastrukturprojekt är nyttan mycket stor för vissa användare. Genom att låta dem ta ett större ansvar för att bygga och förvalta infrastrukturen får de som har störst nytta ta störst risk och kostnader, men ges också möjligheten att utforma infrastrukturen efter sina behov.
  • Genom att låta privata företag ta stort ansvar för att bygga och driva infrastrukturen kan projekt ofta genomföras kostnadseffektivt.
  • Projekt som finansieras via brukaravgifter (t ex broavgifter) kan genomföras snabbare än offentliga upplägg eftersom privata företag har incitament att slutföra projektet i tid för att börja generera intäkter och få avkastning på sin investering.
  • Näringslivet ägnar sig kontinuerligt åt innovation, det är en styrka som kan tillvaratas på ett bättre sätt om man ges större möjlighet att utveckla och förvalta infrastrukturen.
  • I en modell med ett långsiktigt privat ansvar, via t ex en koncession, för att underhålla och upprätthålla infrastrukturen kommer det att finnas ett större fokus på kvalitetskontroll och långsiktig ekonomisk hållbarhet. Den underliggande drivkraften är att man förväntas lämna tillbaka en anläggning i gott skick.
  • En problematik är att finansieringen av ny infrastruktur med privat kapital kan bli dyrare i o m att de privata aktörerna kräver en högre riskpremie än om den offentliga aktören själv finansierar projektet. Kostnad kan dock hållas nere genom att välja projekt som lämpar sig för alternativa upplägg och genom att designa kontrakt och ersättningsmodeller så att risker minimeras och är relativt överblickbara för investerarna.

Sverige behöver stärka många samhällsfunktioner för ökad beredskap och robusthet. Detta gäller inte minst vår infrastruktur. Det finns många skäl att i större utsträckning öka förståelsen för näringslivets roll och skapa förutsättningar för näringslivet att ”satsa och göra mer”. Att skapa rätt förutsättningar är en viktig uppgift för politiken och offentliga aktörer.